Överallt står det om hur man ska gå ner i vikt, vilken metod som är den bästa. Man kan inte komma ifrån tjatet ifrån media. Jag blir väldigt trött på det, självklart är det många som har problem med sin vikt åt det hållet och självklart ska man få hjälp. Jag har samma problem fast helt tvärtom jag har jättesvårt att gå upp i vikt och rasar om jag blir det minsta krasslig. Jag googlade om detta för att se om det fanns något om det här tvärtimot-problemet. Jag hittade en artikel och det var från Aftonbladet. Dem intervjuade någon som tycktes ha koll på läget, den menade att vi egentligen inte har problem utan vi bara tror att vi äter så mycket som vi gör och att vi helt enkelt bara ska äta större portioner.

Så lätt är det, eller?

 

Jag har alltid varit smal och har alltid fått frågan om jag har anorexia eller varför jag är så smal. En kille har till och med sagt att han funderar på om jag skulle gå av om vi skulle ha sex, killen var runt 178 cm och normalviktig. När man är smal då ska det vara okej att ta sådant men man skulle aldrig fråga någon som är överviktig varför den är tjock. Vad är egentligen skillnaden? Vi har vikt problem båda två fast åt olika håll, vi har samma problem fast tvärtom.

 

Jag startar denna blogg för att dels dela med mig av den viktresa jag håller på med, finnas som motivation och komma med tips för er som är i samma situation eller för er som bara allmänt gillar träning. Det kan dessutom kännas lite skönt att veta att man inte är ensam i det  här bortglömda problemet som förmodligen är vanligare än man tror men inget man pratar om.

 

Om ni har något bra tips till mig så tar jag gärna i mot det dem!

 

 

Nu jäklar ska den där vågen öka!

 

 

Puss och Kram!